jag saknar det så mkt. Alla stunder, alla skratt, allt det känns bara så långt borta, som om de aldrig hänt. Ska jag vara ärlig trodde jag aldrig de här skulle hända, du var den första jag riktigt litade på, jag aldrig vart arg på, alltid skrattade med, kunde grina med. Men de är borta, antagligen litade du inte på mig och nu är de borta. Jag trodde bara att du gjorde de, tänkte lika som mig. Jag saknar dig, och jag älskar dig.
allting har ett slut.
idag har jag tränat, löpning, och innan de var Bebban här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar