onsdag 8 september 2010

Tänk dig att du har en glaskula som är det bästa du har. Men du tappar den och den går i bitar. Du lagar den och den blir som ny. Men du fortsätter att tappa den och glaskulan går varje gång i mindre och mindre bitar. Men du fortsätter att laga den fast det bara tar längre och längre tid att få den som innan.

Du tappar den igen och den en gång så fina glaskulan är nu i tusen små bitar. Det går fortfarande att laga den, men är det värt all denna tid det krävs? Du vet att det går att köpa nya glaskulor, men du gör det inte, fast din glaskula som du lagat så många gånger egentligen inte är bättre än dom andra. För din glaskula är din och även om det finns många andra är din glaskula så speciell för dig att du fortsätter laga den.

Därför fortsätter jag att laga min glaskula. För den är så speciell och fin när den är hel att den är värd all tid det krävs att få den hel igen.

Inga kommentarer: