dagen: lugn, definitivt! Inte gjort något speciellt allt. Men skönt det med. Mest Tv och tänkt!
Det blod som jag trodde var stilla det fick du att rinna,
den uppgivna röst som jag nyttjat så illa fick du att försvinna
Och den jävligaste stunden i livet
var den när du gick och allt var förlorat
O där satt jag med mina grön-bruna ögon
och såg med blåögd blick allt jag hade förstorat
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar